MarieJohnsson

Nytt år samma gamla ben.
Nej inte helt samma. Helt jävla otroligt så läkte ju såret efter en månad i Thailand i Oktober. Har inte varit överdrivet glad då jag inte tar ut någon seger i förskott. Självklart är de jätteskönt att de inte är ett öppet sår som vätskar längre, men ändå de är fortfarande inte bra och jag vet inte om de någonsin kommer bli de. Tänker ganska ofta på att de kanske bara är lättare att kapa de och ha en protes, såg en man med benprotes i Vemdaln i somras. Men jag kan ju fan inte ha ett ben heller!
På dagen är de ganska exakt ett år sedan jag blev utskriven efter att ha legat inne två veckor på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Mamma och pappa turades om att vara där hos mig. Till en början gillade jag min läkare Hasan, bara för att han hette Hasan. De gillandet slopade han fortare än kvickt när han sa att jag borde tänka över min jordenruntresa en extra gång. Sen kom Anders, han sa att jag inte var hans värsta patient utan att han hade en patient som han behandlat i sju/åtta år, de gjorde mig glad. För hur de än är så är alltid skadeglädjen den största glädjen, oftast så. Benet gillade Hawaii och de gör jag med. Mamma sa att om jag flyttar dit så kommer hon och pappa och hälsar på två gånger om året. De är ju bara de att jag inte vill bo på Hawaii, inte jämt iallafall jag måste ju ha vinter också. Skulle på återbesök när jag kom hem i början på sommarn, men även sjukhus har ju semestertider och jag vägrade träffa någon vikarie. Va i Grekland en vecka i Augusti och sen var de en vecka på sjukhuset som gällde. Träffade inte Hasan, men de va ju lika bra eftersom han inte ligger på min lista med människor jag gillar. Träffade inte Anders heller men typ 40 andra läkare. Fattar inte hur de är möjligt, jag trodde ju på han. Istället hade jag en ny läkare som kom å satte sig bredvid sängen och började ställa massa frågor om prover som va tagna å hej och hå frågor jag inte kunde svara på, men efter att med en mer och mer irriterande ton ha svarat - Det står väl i min journal, röt hon tillbaka och sa att den minsann är över 60 sidor. OCH! De är väl bara att läsa den då! Hon ville ta en ny biopsi, de som jag redan gjort 100 gånger ungefär. De är när dom tar en spruta å kör in den i såret för att bedöva för att sen borra ner ett litet rör i huden och avsluta de med att en pincett ta upp hudbiten och klippa av de med en sax. Jag grina och skrek så pass att jag förvånade mig själv. Lite skärrad frågade hon om hon skulle hämta en sköterska som kunde komma och hålla min hand. Mellan tårarna och hulkningarna fick jag fram -OCH VA FAN SKA DE HJÄLPA?! Hon tog sin bit som nu senare inte visade ett enda dugg. Jag åkte hem i slutet på Augusti och hon sa att hon skulle ringa upp om nån vecka. Nu fem månader senare förra veckan ringde hon till slut upp och bad om ursäkt! Jag tycker hon är helt jävla bränd å så sjukt dum i huvet! Vem fan ringer upp efter FEM månader och ber om ursäkt och de var inte ens ett värdigt försök till en ursäkt. Idag ringde hon igen, sa att hon ska skriva ett brev till Östersund, som för flera år sen skickade mig vidare för att dom helt enkelt inte kunde göra nåt mer, jag ska alltså tillbaka till ruta två, ruta ett är Svegs hälsocentral. Det enda som är lite bra är ju att min gamla läkare inte är där, henne Hatar jag ju. Men de värsta av allt är att hon nu gått i pension och lämnat mig! Mamma sa att de är väl bara bra med tanke på att jag inte gillade henne ändå. Jag ser de lite så här, du anlitar en snickare till att bygga ditt hus, men så undertiden går snickaren i pension och lämnar dig och ditt halvfärdiga hus och låter någon annan ta över. Nu sitter hon där min gamla läkare i sin jävla gungstol och stickar och jag jag har forfarande samma problem. Trodde inte de va möjligt men jag hatar henne fan ännu mer för de. Och ja alla kanske inte delar min uppfattning men de är så jag tycker,

Har åkt lite Snowboard, då blir jag glad. Men direkt när jag kommer hem blir jag ledsen för att benet är sämre. Hade skidtest med shopen en kväll, åkte tre åk och sen åkte jag hem å grina för att jag inte kan knäppa pjäxan och därav inte kommer kunna åka skidor. De trodde jag aldrig skulle hända, att jag skulle gråta för jag inte kan åka skidor. Men jag gillar att åka skidor men Älskar att åka bräda.
Finns inte ord som kan beskriva hur less jag är på de här, sa till min pappa idag att de här kommer ta knäcken på mig. För att inte tala om alla mina vänner som säger hur stark jag är, att dom aldrig hade orkat så länge som jag och att de kommer bli bra å bla bla bla. Dom skulle bara veta, jag är ën jävel på att ljuga och dra på ett fejk smile. Men hellre de, för jag orkar inte berätta, jag klarar inte av att prata om de, för otippat nog så gråter jag direkt. Jag orkar helt enkelt inte bry mig. Pratade igår om att göra en anmälan, de skulle faktiskt kännas bra.
I skrivande stund har jag tre helt nya sår och sitter i sängen och gråter. Hur mycket tårar finns de i kroppen egentligen?!

 

Död åt benet!

Men tänker samtidigt på snowboard.. Mmm snowboard! 

Efter Frankrike kom jag hem men inte min väska, den körde dom hela vägen upp på gårn två dagar senare. Skönt för mig att slippa ta boarderbagen på tåget iallafall.

Gick ut på Svegskalaset, i och med de gjorde jag allt jag inte skulle göra. "Men de är som de". Hade iallafall jäkligt roligt.

Var traditionsenligt till Funäs på marknad en Onsdag, åt grillbuffé på hotellet och fick med mig en oerhört fin Fjällräven jacka hem och en gammal kassettbandspelare som till råga på allt funkar.

Lifta fram och tillbaka till Hudik en helg. Har bara bra saker att säga om den stan.

Var chaufför på Häddalsyran ena kvällen och inte chaufför den andra kvällen. Körde fingrarna i halsen på en god vän tills han spydde, sjukt wroligt då, sjukt äckligt så här i efterhand. Men det var nog kvällens goda gärning.

Har blivit bjuden på bröllop! I April, på Björnrike, har redan fixat en dejt. Längtar så otroligt mycket!

Åkte till Orsa på inflyttningsfest och Orsayran, där skulle jag kunna bo.

Har gått brorundan cirka 107 gånger.

Skaffat lägenhet i Vemdaln och börjat flytta dit saker, har även skaffat ett nytt jobb, på hyran. Kommer sakna Skidskolan dock.

Var på storjöyran med massa vinterfolk, hade fantastiskt wroligt och såg en drös med bra band.

Har ätit på Vikarvålvallen med mamma å pappa, ruggigt gott.

Bytte bort min mountain bike med 21 växlar till Världens finaste gamla kärringcykel, lätt mitt bästa byte i livet.

Har börjat jobba på hemtjänsten och bjöd efter en dag in mig själv på personalfest/kräftskiva, mycket bra kväll.

Emellanåt allt detta wroliga så har jag redan nu helt otroligt betat av alla mina inplanerade timmar på Senioren plus några extra, har varit en bra sommar, jag trivs där.

 

I Söndags var jag på dop i Ytterberg, så nu är jag officiellt gudmor. Längtar bara nu tills hon blir lite större och roligare att umgås med.

Idag klara Issa körkortet! Har redan varit ute å åkt en sväng, hon kör som en gud... nästan.

Snart sätter vi oss på flyget ner till Sthlm för att tidigt imorn åka till Grekland! Rhodos närmare bestämt, det ska bli sjukt gött!

 

 

 

 

Var som en dröm!
De Bästa av två världar.
Jag hade kunnat stanna för alltid.

 

 

 

Kom till Nadi på kvällen och träffade ett svenskt par vi gick ut och åt middag med. Sov i Eget rum och klev upp tidigt för att ta bussen ner till hamnen. Första ön vi åkte till var South Sea Island som enligt våra beräkningar är 19 000 m2, alltså sjukt liten! Men ack så mysig. Väldigt bra mat var de där också. Mötte Else och Gina från Hamar i Norge och insåg att vi skulle till exakt samma öar utom en. Dom är nu våra väldigt bra kompisar och vi saknar dom mycket! Drog även ut på segeltur med Ida som kapten, väldigt wroligt. Åkte till Waia Lai Lai där jag mötte en medicinman som sas skulle kunna heala människor, men vet inte hur mkt bättre benet blev av de. Gjorde lite armband och softa. Men de bästa av allt var att vi snorklade med hajar! Sjukt tufft. Synd bara att jag rev upp halva röven på båten när vi skulle hoppa i. Ida blev skräckslagen med tanke på att jag började blöda och skulle simma med hajar. Haha tur för oss att dom va vegetarianer. Sen åkte vi vidare till White Sandy Beach där Ida drog resans vurpa! Men ska då tillägga att hon lyckades hålla kvar alla fyra vattenflaskor hon hade i famnen.. Träffade här en medicintant som tuggade löv och sedan spottade på mej! Rätt i såret bara, har aldrig blivit så förvånad. Tror heller inte de hjälpte benet särskilt mkt men snäll var hon.. Long Beach var nästa ö och har väl inte jätte mycket bra att säga om den.. Bodde ihop med en gubbe från USA som va risig i kistan.... Väggen gick inte hela vägen upp till taket, behöver jag skriva nå mer? Tog även en massage, rätt på middagsbordet. Efter de åkte vi till Beer Foot fortfarande med Gina och Else och även dom tre killarna Sam, Ben och Jonty från England som också hade samma tur som oss.. Sjukt bra ö och otroligt nog hade dom wifi! Som funkade utmärkt. Maten va grymt bra och vi hade de allmänt gött.. Tanken var att vi skulle avsluta de hela med en natt på Beachcomber som tydligen var partyön men en explosion satte stopp för de, som tur var blev ingen skadad.. Vi valde då istället att åka tillbaka till South Sea Island där vi hade två regniga dagar med massa kortspelande. Människorna på Fiji är väldigt trevliga och hela resan var kanon. Skulle lätt kunna åka tillbaka dit!